The Guardian skapar läsupplevelser på webben

banner

Den brittiska dagstidningen The Guardian har en väl utformad webbplats som många andra dagstidningar skulle kunna lära sig av. Med stilren och modern design och ett högkvalitativt nyhetsinnehåll blir läsupplevelsen en fröjd. Således är det ingen förvåning att den brittiska onlineupplagan  är en av världens mest lästa webbtidningar.

På The Guardians nyhetswebb rapporteras det främst om globala händelser och nyheter som berör stora grupper i samhället. Framträdande ämnen är krig, det stundande amerikanska presidentvalet, Brexit och övrig inrikespolitik samt ekonomiska – främst inrikesrelaterade – nyheter och klimatfrågan. Miljöaspekten återkommer i flera andra typer av nyheter, på såväl lokal som global nivå, och innehåll relaterat till klimat och miljö hamnar ofta långt upp på startsidan. Även sport, i första hand inrikesrelaterad, ges stort utrymme.

Rapporteringen kretsar i första hand kring hårda värden, vilket innebär att mjuka nyheter, såsom exempelvis kulturfrågor och liknande innehåll, inte är prioriterade. I övrigt är utredande och analyserande artiklar ganska vanligt, exempelvis artiklar såsom How much will Brexit cost Britain? och Airport expansion: the experts’ view  vars tydliga ändamål är att sprida kunskap och utbilda läsarna i aktuella frågor och händelser.

Innehållet baseras till låg grad på skvaller och uppseendeväckande nyheter om kändisar och offentliga personer. Man ser inte heller speciellt stor mängd ”blåljusnyheter” eller mindre lokala händelser. Det är även förhållandevis låg grad av livsstilsnyheter och reportage relaterade till hälsa och skönhet.

Välutbildad, klimatmedveten och fotbollsintresserad läsare sökes
Baserat på språket, som håller en hög akademisk nivå, och innehållet som fokuserar på hårda värden och stora globala nyheter riktar sig The Guardian till brittiska, välutbildade läsare, sannolikt ur medelklassen och uppåt. Det stora fokus de fäster vid klimat och miljö antyder även att de riktar sig till mot en miljömedveten grupp, kanske söker de något yngre läsare än den traditionelle papperstidningsläsaren. Baserat på mängden analyserande och förklarande politiska artiklar kan det även antas att The Guardians webbsida riktar sig till den som aktivt söker ny och fördjupad kunskap i aktuella politiska skeenden och frågor.

Då sportsektionen kommer som nummer tre i scrollflödet på sajten är det även rimligt att anta att The Guardians webbsida riktar sig till en sportintresserad målgrupp. Att ”football” dessutom har en egen flik, utöver fliken sport det vill säga, antyder att en stark målgrupp framförallt är personer som är intresserade av Premier League.

Smart struktur, men vissa nackdelar
Personligen anser jag att The Guardian har en mycket trevlig struktur på sin nyhetswebb. Den är smart uppbyggd och lätt att navigera i. Efter sidans rubrik följer en vertikal menyrad med olika överrubriker. Själva nyhetsflödet är uppbyggt i sektioner baserat på ämne. En nackdel med sajtens struktur är dock att den övre menyradens innehåll inte är det samma som nyhetsflödets sektioner. Vill man se innehåll från ”Documentaries” exempelvis måste man alltså scrolla sig ned till den sektionen i nyhetsflödet istället för att enkelt komma åt innehållet överst via menyraden. Inte ens om man klickar ut fliken ”Browse all sections” hittar man ”Documentaries” vilket känns som en klar nackdel.

Brist på bilder och välbehövliga avbrott
I många av artiklarna och reportagen används starka journalistiska bilder. De är ofta tagna som traditionella nyhetsbilder med händelsen i centrum, ofta som ögonblicksbilder. Generellt sett drar många av bilderna åt det mörkare hållet med förstärkta skuggor och starka kontraster. Ofta används även mörk vinjettering för att förstärka bildens centrum och ge läsaren en känsla av att dras in i bilden.

Till vissa längre reportage har man valt att starta med en helskärmsbild som tar över läsarens hela ruta vilket skapar en stark känsla av att hamna mitt i händelsernas centrum. Som läsare förstår jag när jag möts av detta att det här är en viktig artikel, här har The Guardian valt att lägga extra krut och det får mig att bli mer intresserad av innehållet.

helbildsskarm

Bilden från det överbelagda sjukhuset fyller hela skärmen på ett mycket effektfullt sätt när läsaren klickar upp artikeln om vårdkrisen i Venezuela.

I övrigt har The Guardians nyhetswebb ganska lite bilder. Det finns ofta en bild inledande i reportaget, mellan ingress och brödtext, men sedan följer enbart text. Ibland blir det väldigt långa textsjok där man saknar de välbehövliga avbrotten som en bild kan ge. Ett exempel på detta är i en artikel om hur Brexit kan påverka handeln. Efter rubrik och ingress presenteras en bild från Dovers hamn. Sedan följer 7500 tecken brödtext. Att man dessutom valt att inte bryta av med en enda mellanrubrik gör det hela lite väl enformigt, något som riskerar att leda till att läsarna tappar intresse och fokus på det textuella innehållet.

Mobilvideos skapar närhet
På videoklippen är det väldigt blandad kvalitet på produktionen och The Guardian blandar kvalitetsproducerade videos med mobilvideos. Att använda mobilvideoklipp är väldigt effektfullt och ger läsaren en närmare och mer autentisk upplevelse av händelsen eller platsen varifrån tidningen rapporterar. Ett exempel på detta finner du i artikeln First group of refugee children arrives in Britain from Calais där vi genom linsen på, vad som sannolikt är, en mobilkamera får möta en man som ska få återse en släkting som flytt från Afghanistan. Den knaggliga kvaliteten gör här att äktheten i mannens känslor förstärks och att vi som läsare får känslan av att stå bredvid.

The Guardian har ibland flera videos i en artikel. En nackdel med programmeringen av sajten är att den föregående videon inte pausar trots att man scrollar ned och startar nästa video, något som innebär att du kan få dubbelt videoljud och måste scrolla upp för att stänga av föregående film innan du kan fortsätta titta på nästa.

Gorilla video.PNG

I artikeln om Gorillan Kumbuka som rymmer från London zoo finns två videoklipp, något som kan ställa till problem om du scrollar vidare utan att se klart eller pausa den första filmen.

Stilren formgivning skapar hög trivsel
The Guardians webbplats är uppdelad i fem spalter som på olika sätt skapar boxar med material. Designen är snygg och lätt att anpassa beroende på vad för innehåll The Guardian väljer att fylla sajten med. Systemet med smala spalter som på olika sätt kan kombineras är väldigt stilfullt och det ger ett enhetligt uttryck trots variationen som förekommer i hur spalterna kombineras med varandra.

I övrigt används ofta färgrutor för att förstärka innehåll eller dela upp sajten lay out-mässigt. Dessa färgrutor piggar upp och skapar en mer lättsmält sajt för läsaren. Överlag upplever jag att The Guardians formgivning är väl genomtänkt och stilren med trevliga inslag av färg, fotografier och illustrationer som tillsammans skapar en helhet. För mig signalerar detta att The Guardian aktivt arbetar för att göra själva läsupplevelsen lite roligare för mottagaren.

fargrutor

Sajtens spaltsystem skapar stora möjligheter för den som gör lay outen. I exemplet ovan syns tydligt hur fyra av spalterna kan slås samman till en stor, sammanhållen yta. Användandet av färgade textrutor skapar ytterligare struktur i flödet.

Klassisk brittisk engelska utan dialektala inslag
Generellt sett är det i första hand stora händelser och stora frågor som berör många som behandlas och ges stort utrymme på The Guardians hemsida. Texterna bygger inte på dramaturgi och spänning utan håller en högre professionell ton. The Guardian använder sällan personer för att gestalta sakfrågor, istället går de direkt på ämnet och behandlar detta sakligt och utan svepande omskrivningar. Texterna är i övrigt skrivna med ett förhållandevis avskalat akademiskt språk. Det förekommer, såvitt jag med min kunskap om brittisk engelska kan bedöma, inga språkliga tendenser vad gäller exempelvis dialektala uttryck och andra modeuttryck.

Länktexter som stundtals förvirrar
Överrubrikerna är ofta skrivna enligt traditionell nyhetsform. De beskriver väl vad artiklarna ska handla om och de går rakt på sak. De är, baserat på en översiktlig och icke-statistisk analys, ofta 6-11 ord långa och innehåller mellan 60 och 70 tecken som standard. Rubrikerna är skrivna i en aktiv form där verben ofta signalerar att händelsen sker just nu.

rubriker

Kanske används den aktiva rubrikformen för att skapa en känsla av att det är bråttom. Läser jag inte artikeln nu kan det vara för sent sedan.

I texten placeras länkar ut i den löpande texten och markeras med en blå färg och en tunn streckad linje. Att hantera länkar på detta sätt gör att de inte stjäl för mycket uppmärksamhet från den nyhet man läser, samtidigt som det ibland blir otydligt för läsaren vad man kommer till om man klickar på länken. Klickar man exempelvis på den mittersta länken i bilden nedan kommer man till Universities UKs hemsida, alltså en helt annan sajt. För man muspekaren över länken finns ingen indikation på vad som kommer att hända, något som är en tydlig nackdel för läsaren.


lankar


God design skapar förtroende för avsändaren
Totalt sett anser jag att The Guardian har en väl disponerad, trevlig webbsida som är lätt för läsaren att navigera och hitta i. Trots det sakliga och nyhetsmässiga innehållet har The Guardian lyckats skapa en webbplats som är lättsam för läsaren att ta till sig, såväl innehålls- som designmässigt och det märks att de aktivt arbetar för att skapa en trevligare läsupplevelse för sina målgrupper. För mig som aldrig tidigare läst The Guardian skapar denna helhet en stark känsla av förtroende för avsändaren och jag kommer sannolikt att besöka sajten i framtiden.

Annonser